Inte mera sånt tjat nu!
Jo, bara lite. Det har varit mycket snack om kvinnans ställning i vårt samhälle på senare tid. Mest tack vara en välkänd pilsnerdrickarförening på en välkänd teknisk högskola och skolans problem med en felfokuserad rektor.
Det måste finnas viktigare saker för honom att göra och bättre sätt att sköta problem, än att presentera dem i pressen.

Men, jag har den senaste tiden med oroväckande frekvens mött många män och förvånansvärt många kvinnor som inte tycker att det här är något att snacka om, vi är ju jämlika nu. Men ursäkta meej! Försök att använda huvudet till något annat än att ha hår på!

Låt oss stjäla en metafor. Tänk er en värld där ojämlikheten baseras längd i stället för kön. Det vill säga en värld där alla makthavare är under 155 cm och de mäktigaste sällan är längre än 150 cm. Och så inser de korta människorna att detta är en orättvis värld och att vissa korrigeringar måste göras.

Först så försöker de korta att lära de långa att agera som korta människor.
De bör böja sig ner när de passerar en dörr eller vika sig dubbla för att kunna sitta i de låga möblerna i konferensrummet.

Andra korta människor försöker att göra världen mer passande för långa människor. De bygger dörrar på baksidan av husen som är 180 cm höga eller köper större möbler åt de långa så att de inte slår knäna i borden.

Ett tredje sätt är poängtera de långas speciella egenskaper. Långa människor syns bra i stora folksamlingar och de kan nå saker på höga hyllor. Låt oss erkänna och hylla dessa egenskaper och använda dem väl. Och så skapar de korta människorna jämlikhet genom att ge de långa människorna jobb där deras längd är en fördel eller så utvecklar man varumärken som riktar sig mot långa personer.

Dessa tre metoder har alla använts i våra jämlikhetssträvanden, men de räcker liksom inte. Många kvinnliga tjänstemän spelar hyfsad golf numer och några badar till och med bastu, men inte får de en bättre position för det.

Att anpassa en ojämlik värld genom positiv särbehandling eller med speciella program, kan liknas vid att ge kvinnor styltor på ett ojämnt underlag istället för att jämna ut det. Mentorprogram ger kanske kvinnor möjlighet att träffa de rätta personerna i hierarkierna, men det ger dem inte tillträde till de informella nätverken som verkligen styr. Många av er känner till de 15 medelålders män (jag är en av dem) som för några veckor sedan umgicks i en genuint mannlig miljö fiskandes hummer. (Fiskekungar?) (Internt skämt!). Även detta är en del av det patriarkala systemet.

Den tredje möjligheten hyllar kvinnor för att de klarar av att hålla ihop teamet med sin sociala kompetens. Dessa mjuka kvinnliga kompetenser!

Drar jag då upp detta som presumtiv rödstrumpe (maskulin form av rödstrumpa)? Nej jag tänker i strikt marknadsekonomiska termer. Vi står inför en stor kompetens- och kapacitetsbrist inom svenskt näringsliv. Om jag skall få ut någon pension om x antal år och mina barn skall få rimliga levnadsförhållanden så krävs det fortsatt tillväxt. Kapacitets- och kompetensresurser finns på två håll, nära oss. Förutom Mohammed och Mustafa och alla deras kusiner, som vi förhoppningsvis kan lura hit, så är kvinnorna den återstående resursen att kultivera. Vårt manliga kapacitetstak har vi nått sedan länge.

Men vi män är bra på att dricka pilsner.
Detta pratas det om på restaurang Bitter i morgon från kl 17.00, samtidigt som det dricks pilsner och ett och annat glas vin, företrädesvis rött.