Finns det gränser? Ja, svarar de flesta av er. Det finns gränser mellan länder som olika generaler byggt upp för att de skall veta var och vad de skall försvara. (Hur, är en helt annan fråga). De flesta handelsmän tycker gränser är en kostnad som bokförs under kontot försäljningskostnader. Den handlare som gillar gränser har ofta sin affär vid Svinesund, på den svenska sidan. Dock kan personer med långt minne, minnas tider då affärerna låg på den norska sidan. Det krävs dock ett mycket långt minne för att minnas det.

Det finns också gränser för vad vi kan prestera. Forskarna på Fysik brukar med jämna mellanrum bli populärvetenskapliga genom att räkna ut vad idrottsmän och kvinnor maximalt kan prestera. Så näpet det kan vara med fysiker ibland och så bra det är att få reda på vad man skall ha fysiker till.

Andra som presterar är löneslavar i vårt kapitalistiska Ymnighetens samhälle. Det finns numer gränser även för vad dessa individer kan prestera. Dessa gränser anses som nya men personer med gott minne, till skillnad från långt, kommer ihåg att symptomen från överpresterande löneslavar på intet sätt är nya, utan beskrivs med jämna mellanrum genom historien.

Vidare har vi gränser för vad vi kan tolerera. Dessa gränser uppvisar ett starkt varierande mönster baserat på dagsformen hos vårt vardagliga demokratiska sinne, utrymmet på kvällstidningarnas förstasidor samt Miljöpartiets behov av uppmärksamhet. Dessa egenskaper kan sedan appliceras på vad som helst mellan flyktingbarn i psykotisk epidemi till diskriminering av minoritetsspråken i Sverige via nakna rumpor i dokusåpor.

Det hävdas också att det finns gränser för mitt uppträdande, vilket min kära hustru hävdar och tror med emfas.

Men!

Det finns också gränser och jag tror mig ställd inför en sådan.

Kan det verkligen vara så här, det vill säga har en viktig gräns överskridits?

Hunddagis! Det får gärna finnas hunddagis. Så länge som de inte finansieras av mig och mina skattekronor. För det är inte billigt att utnyttja tjänsterna på dessa etablissemang.

Föräldramöte på hunddagis! Man närmar sig något som känns som en gräns inför en avgrund. Men OK, kanske behövs det lite gemensamt prat om jyckarna, koppel och löpande tikar.

Men, och detta är sant, tänk er följande incident. En "matte" kräver av sin make (blir det hundens husse?) att han skall gå med på föräldramöte på hunddagis för att de andra doggarna skall få chansen att lära känna honom. Som den man han är vägrar han givetvis. Efter att ha träffat paret för en vecka sedan kan jag meddela att denna incident fortfarande är ett djupt och öppet sår i deras relation.

Fler relationer som behöver testa sina gränser? Det görs i så fall bäst på Lorens Bar från kl 17.00 på fredag. Glöm gärna hunden hemma!