Som de flesta av er varit med om så händer det att man glömmer saker när man reser. En del saker glömmer man redan hemma, medan andra försvinner på vägen. Det som förloras under resans gång kan kategoriseras som eget slarv respektive bagagehanteringseventualiteter.

Sålunda har vi varit på sportlov som ett resande teatersällskap. Femtioåtta glada gamänger i pisterna i Madonna i Italien. "Det skall faan va' teaterdirektör!" Men en god ursäkt för en riktig karl att bära damunderkläder är att se till att flygbolaget lyckas försvinna familjens stora väska fast resan gick utan mellanlandningar. Och detta trots att vi åkte buss! Men OK, ett fåtal av de 58 flög faktiskt till Italien.

När sedan orten vi bodde i saknade butiker för inköp av nya underkläder då får man ta fruns. Smidigt och trevligt hoppas jag att vederbörande tyckte. En annan resenär kom ner till Dolomiterna utan sin plånbok. Den hade han lagt på hallmöbeln hemma i Göteborg. Dock räknade han inte in sin äldste sons sena hemkomst natten innan avresan i planen och sagde sons huvudbonad som placerades över plånboken. Och där blev den kvar, plånboken alltså. Så han fick låna pengar av sin fru hela veckan!

Vilket är nu värst, att låna pengar eller underkläder av sin fru?

Nu talar folk mest om saker de glömt. Men hur är det med de udda grejerna man inte glömt? Alltså de riktigt nödvändiga grejerna som släpas med på turné.

Familjen Hägglin brukar till exempel släpa med sig den stora förbandslådan på våra långresor, den som nästan rymmer en hel blindtarmsoperation! Vi har aldrig behövt använda vare sig skalpeller eller bedövningssprutor och vid senaste resan fastnade prylarna dessutom i säkerhetskontrollen. Sista resan för de prylarna.

Förr i tiden hade alla coola skidåkare med sig sitt resestrykjärn på skidresan. Det går jättebra tills någon dambekant får för sig att styrka den vita blusen med just detta heta järn. Vad som behöver vallas mest efter det, skidorna för att dra iväg eller truten för att förklara incidenten, låter jag vara osagt.

Bland de nominerade sakerna som kommit med på resa och inte tillhör det normala, får man inte glömma att nämna två skinnfåtöljer på akterdäck på en Albin Express. Gör man det så fylls alla inboxar med indignerade kommentarer om storheten i detta tilltag. Samt romantiska beskrivningar om hur möblerna flöt bort i solnedgången.

Jag har nu varit på skidsemester med ett mikrofonstativ i packningen!
Huruvida detta är svårslaget eller inte vet jag inte, men jag vet att det är fredagspilsner på fredag på restaurang Ritz från klockan 17.00.