Ett steg i rätt riktning?
Några tankar kring nationalkaraktärer och pågående förändringar i den
svenska.
Hallå, du får inte snacka om nationalkaraktärer. Det är nästan lika fult som att tala om rasbiologi.
Jasså, så finnar är inte deprimerade alkoholmissbrukare som dansar tango? Japaner är sålunda inte överarbetade, extremnationalister som inte tål sprit? Och amerikaner är inte oerhört barnsliga, självgoda, berusade bilförare som saknar sinne för proportioner och som inte bryr sig om 50000 döda i trafiken varje år, men som ger sig ut på korståg om någon utlänning, företrädesvis muslim, skulle döda en amerikan?
Jo så är det nog, men man får inte säga det, det är inte coome-il-faut.
Aha, man får kanske inte ens säga det om det är riktigt sant. Som att George W's ekonomiska politik endast gynnar de 10% av USAs befolkning som är rikast och att de flesta amerikaner tycker att detta är jättebra. Främst beror det på att 20% av dem anser sig tillhöra dessa 10% samt att ytterligare 10% anser sig komma att tillhöra gruppen inom 12 månader. Dåliga på matte eller bara pantade?
Åter till den svenska nationalkaraktären. I Sverige styr jantelagen. Du får gärna bli miljonär som idrottsman eller lottovinnare men inte som direktör. Du skall inte sticka upp och vara något utan du skall passa in i den svenska fäbodsidyllen. (Denna idyll rymmer en hel del kul grejor för unga män i bruna skjortor men det får vi ta upp en annan gång)
Men hej där alla, ni som är svenska folket! Man får inte sticka ut och vara speciell och avvikande, för då vinner man inte det svenska folkets hjärta. I USA går det hur bra som helst att vara hjälte och säga det rätt ut så länge man inte knullar, knarkar eller knypplar. Knypplar? Ja, jag kom inte på någon annan alliteration och eftersom amerikaner är så sanslöst knäppa så får ni lägga er egen tolkning i hur galna ett folk är som inte har överseende med knyppling.
Alltså Carolina Klyft är idealbilden för den svenska framgången. Lång, blond och helylle men med något för små bröst. Har ni lagt märke till Carros oerhört slipade teknik när hon svarar på journalisternas allt annat än smarta frågor? Den damen borde bli politiker. Hennes svar är helt utan innehåll men formulerade så att journalistkåren står där dumbligande och låter sig imponeras.
Men vad ser jag i tidningar och på TV? Besinningslösa hyllningar av Zlatan! En kille som kan ställa sig upp och frankt svara på frågan varför det går så bra för honom. "Jag är Zlatan"! En förvisso svensk medborgare men som pratar rinkebyska med Rosengårdsaccent. Han passar inte in i mallen! Vart är Sverige på väg? Det tycks som om vi är på väg framåt!
Alla som rör sig framåt är givetvis på väg till fredagspilsner Hos Pelle från kl 17.00 på just fredag.
svenska.
Hallå, du får inte snacka om nationalkaraktärer. Det är nästan lika fult som att tala om rasbiologi.
Jasså, så finnar är inte deprimerade alkoholmissbrukare som dansar tango? Japaner är sålunda inte överarbetade, extremnationalister som inte tål sprit? Och amerikaner är inte oerhört barnsliga, självgoda, berusade bilförare som saknar sinne för proportioner och som inte bryr sig om 50000 döda i trafiken varje år, men som ger sig ut på korståg om någon utlänning, företrädesvis muslim, skulle döda en amerikan?
Jo så är det nog, men man får inte säga det, det är inte coome-il-faut.
Aha, man får kanske inte ens säga det om det är riktigt sant. Som att George W's ekonomiska politik endast gynnar de 10% av USAs befolkning som är rikast och att de flesta amerikaner tycker att detta är jättebra. Främst beror det på att 20% av dem anser sig tillhöra dessa 10% samt att ytterligare 10% anser sig komma att tillhöra gruppen inom 12 månader. Dåliga på matte eller bara pantade?
Åter till den svenska nationalkaraktären. I Sverige styr jantelagen. Du får gärna bli miljonär som idrottsman eller lottovinnare men inte som direktör. Du skall inte sticka upp och vara något utan du skall passa in i den svenska fäbodsidyllen. (Denna idyll rymmer en hel del kul grejor för unga män i bruna skjortor men det får vi ta upp en annan gång)
Men hej där alla, ni som är svenska folket! Man får inte sticka ut och vara speciell och avvikande, för då vinner man inte det svenska folkets hjärta. I USA går det hur bra som helst att vara hjälte och säga det rätt ut så länge man inte knullar, knarkar eller knypplar. Knypplar? Ja, jag kom inte på någon annan alliteration och eftersom amerikaner är så sanslöst knäppa så får ni lägga er egen tolkning i hur galna ett folk är som inte har överseende med knyppling.
Alltså Carolina Klyft är idealbilden för den svenska framgången. Lång, blond och helylle men med något för små bröst. Har ni lagt märke till Carros oerhört slipade teknik när hon svarar på journalisternas allt annat än smarta frågor? Den damen borde bli politiker. Hennes svar är helt utan innehåll men formulerade så att journalistkåren står där dumbligande och låter sig imponeras.
Men vad ser jag i tidningar och på TV? Besinningslösa hyllningar av Zlatan! En kille som kan ställa sig upp och frankt svara på frågan varför det går så bra för honom. "Jag är Zlatan"! En förvisso svensk medborgare men som pratar rinkebyska med Rosengårdsaccent. Han passar inte in i mallen! Vart är Sverige på väg? Det tycks som om vi är på väg framåt!
Alla som rör sig framåt är givetvis på väg till fredagspilsner Hos Pelle från kl 17.00 på just fredag.